Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Starka vingar och dåliga fötter

När tornseglarungen för första gången breder ut sina vingar för att lämna boet måste den sekundsnabbt lyckas med sitt första flygförsök. Sedan befinner den sig kanske oavbrutet i luften i nästan två år utan att ta mark.
I naturen gäller det att hitta sin egen nisch för att kunna överleva.

Det latinska namnet på fågeln, Apus apus, är talande.
– Det betyder dålig fot och tornseglaren har verkligen inte mycket till fötter, förklarar Stefan Nilsson, professor i zoologi. Om fågeln hamnar på marken har den svårt att ta sig upp igen. Men den kan klänga på grenar eller under takpannorna på byggnader och klarar sig därmed i stadsmiljö.
Tornseglaren sover, äter och parar sig medan den flyger. För att klara det sover den troligen med en hjärnhalva åt gången.
– Fågeln är dessutom uthållig och kan vara utan mat väldigt länge. Genom att ständigt befinna sig högt uppe i himlen undviker den många faror. Först när det är dags att bygga bo söker den sig ner, inte till marken, men till något träd eller in under ett hustak.

Gradvis anpassning

Det var Charles Darwin som för 150 år sedan lanserade teorin om evolution genom gradvis anpassning till olika miljöer. Denna anpassning har gjort att växter och djur finns nästan överallt på jorden, och ibland har det varit svårt för forskarna att klura ut hur en viss art klarar av en särskilt extrem omgivning.
– Arv eller miljö är en fråga som ständigt dyker upp när det gäller beteende. Eftersom tornseglaren aldrig får en andra chans att lära sig flyga måste förmågan vara genetiskt programmerad. Men hur är det med flyttfåglarna, hur vet de vägen till exempelvis Afrika?

Fantastiska flyttfåglar

Den svenska fågel som flyger längst är silvertärnan som flyttar från norra Skandinavien ända ner till Antarktis.
– Fåglarna kan ju knappast vara födda med kunskap om geografi, alltså måste de lära sig av föräldrarna hur de ska flyga, förklarar Stefan Nilsson. Sannolikt har de också en sorts kompass som gör att de kan följa jordens magnetfält. Att flyga så långa sträckor som silvertärnan gör kräver förstås mycket energi. Men fåglar har å andra sidan en kropp som delvis kan fyllas med luft, lätta, bälgliknande luftsäckar som pumpar luften genom mycket funktionella lungor och starka, lätta ben. De kan alltså röra sig effektivt genom luften. Och fördelen med att flytta är förstås att hitta nya boplatser och mat där det inte är så hård konkurrens.

Ormfällor i träden

Anpassning till miljön innebär också att olika arter anpassar sig till varandra. Ett speciellt exempel är den huggorm som finns på den grekiska ön Milos.
– Den äter två gånger om året och det är just när flyttfåglarna kommer. Ormen letar upp en grenklyka i ett träd med fågelspillning på och lägger sig där och väntar. Har en fågel på väg mot fjärran mål oturen att sätta sig just där, ja, då blir den snabbt uppäten.
Ormar hör till de djur som inte själva kan producera kroppsvärme utan styrs av temperaturen i omgivningen. Till dessa djur hör även fiskar. Hur kommer det sig då att flera fiskarter kan överleva även i vatten som är extremt varmt eller kallt?
– Exempelvis fisken Pagothenia lever sedan 25 miljoner år tillbaka i havet utanför Antarktis, berättar Stefan Nilsson. Vattnet är så kallt att fiskens blod borde frysa till is. Den borde också bli trög och långsam av kylan men istället sprattlar den som vilken fisk som helst.

Fiskar utan vatten

Förklaringen är att fisken utvecklat ett glykoprotein som hindrar iskristaller i blodet från att växa till. Den är dock mycket känslig för temperaturförändringar. Hamnar den i vatten som är bara några grader över noll blir den stressad och mår dåligt.
Att fiskar lever i vatten vet alla. Men i områden där allt vatten dunstar bort under heta somrar kan det ändå finnas levande fisk.
– Den afrikanska lungfisken överlever genom att gräva ner sig i en håla i bottenslammet i sin damm, förklarar Stefan Nilsson. Den lägger stjärtfenan över huvudet och på så sätt bildas en kokong av fukt som gör att den inte torkar ut. Det kallas estivering, eller sommardvala, och är motsatsen till det mer kända uttrycket hibernering, vinterdvala.

Utan syre

Men man behöver inte bege sig till Antarktis eller Australien för att finna underliga djur. Den svenska rudan har exempelvis utvecklat ett sätt att överleva utan syre när sjön fryser till.
– Vår mänskliga hjärna skadas redan efter några minuter om den inte fått syre. Rudan däremot klarar av att ligga stilla i dvala på sjöbottnen en hel vinter. När den bryter ner socker för att få energi, blir slutprodukten etanol – på samma sätt som i bagerijäst. Mjölksyra, som är den vanligaste slutprodukten i djur, är alltför svår att avsöndra.

Hålla huvudet kallt

De flesta hjärnor behöver inte bara syre. För att fungera får de heller inte överhettas.
– Djur som lever på savannen riskerar att drabbas av värmeslag. Att svettas hjälper inte när det är ont om vatten som kan ersätta vätskeförlusten. Antilopen har därför utvecklat ett mycket speciellt sätt att hålla huvudet kallt. Intill deras nässlemhinna finns ett nystan av artärer och vener som gör att det varma blodet kyls ner av det kallare blodet från nässlemhinnan, innan det når hjärnan. Det gör att antilopen klarar värmen utan att förlora medvetandet.
Ett annat sätt att bli av med värme är att flämta.
– Det är ju så hundar gör, förklarar Stefan Nilsson. De har heller inte mycket päls på magen och kan därför ventilera undersidan när det blir varmt.

Anpassning till olika miljöer är normalt en oerhört långsam process. Människans framfart innebär dock att förändringar sker mycket snabbare än många arter klarar av. Bland annat är så många som uppemot hälften av jordens drygt 6 000 groddjursarter hotade. Ett liknande massförsvinnande av arter har jorden inte hotats av sedan dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Spridning av föroreningar, införsel av främmande arter som konkurrerar ut inhemska djur hör till orsakerna. Men också olika sjukdomar.

– Ett speciellt exempel är en dödlig svampsjukdom som spridits av afrikanska så kallade klogrodor, berättar Stefan Nilsson. Klogrodan har en märklig historia. På 1930-talet kom man på att honorna reagerade med att lägga ägg om de injicerats med urin från en gravid kvinna. Grodorna kunde alltså användas vid graviditetstest, en upptäckt som gjorde att djuren spreds till kliniker över hela jorden. Grodorna bar på en svampsjukdom men eftersom de själva är immuna upptäcktes det inte förrän på 1970-talet. Nu har svampen spridit sig till alla kontinenter som har grodor och är dödlig för väldigt många arter.

Utan konkurrenter

Djur sprids också oavsiktligt, exempelvis med fartyg från andra kontinenter. Så har kammaneten från Amerika invaderat svenska vatten. Unik forskning från Göteborgs universitet visade nyligen att kammaneterna var de första djuren på jorden, vilket förstås är spännande. Men det är knappast en tröst när de nu skadar yngel och fiskbestånd i Östersjön.

– En annan sent invandrande art, som sannolikt kommit med växter och jord från Spanien, är den så kallade mördarsnigeln, berättar Stefan Nilsson. Eftersom den inte har några konkurrenter här har den spridit sig snabbt och är nu en årligen återkommande plåga i våra trädgårdar. Till skillnad från våra svenska sniglar är den kannibal och äter upp andra sniglar av samma art om maten tryter. Det gör att den är mycket motståndskraftig. För att överleva behöver man alltså kunna anpassa sig till nya miljöer och en intressant fråga är förstås vilka arter som kommer att överleva i framtiden! Det är förstås omöjligt att veta. Men kackerlackor hör till djur som klarar det mesta. Och råttor förstås. De är både smidiga, listiga och lättrörliga, så kanske hör framtiden till dem.

Se mer om detta på www.gu.se/videoarkiv

TEXT Eva Lundgren

 

stefan nilsson
Sidansvarig: Webbredaktionen|Sidan uppdaterades: 2009-06-30
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?